Detta är den enda vägen mellan Georgien och Ryssland

Av de tio internationella gränsövergångarna mellan Georgien och grannländerna var jag tvungen att korsa nio. Bara genom den enda ryska-georgiska korsningen i övre Lars har aldrig gått i mitt liv. Varje gång något störde mig: byn gick ner och gränsen blockerades, då avbröts flyget från Vladikavkaz till Moskva för åtta år sedan och jag ansåg det som bäst att flyga från Tbilisi, då glömde jag mitt ryska pass hemma och vågade inte åka in i Ryssland med ett ukrainskt dokument. Men slutligen kom jag till själva gränsövergången och såg det med mina egna ögon. Nej, det var inte så jag föreställde mig den huvudsakliga och enda handelsvägen mellan Georgien (plus Armenien) och Ryssland. Helt oavsiktligt bruten grusväg under ungefär de senaste fem kilometerna, och innan dess en smal motorväg i en och en halv remsbredd där två vagnar inte skiljer sig. Vi lägger till skakiga, ärligt stödda bryggor och broar från sovjettiden och får ett slags extremt, mer påminnande om länderna i Afrika.

Egentligen slutar det vanliga spåret omedelbart efter byn Kazbegi (Stepantsminda), 15 km från gränsen, och sedan ersätts korta sträckor med asfalt med en grundare, den senare är större.

I juni 2016, här och i Daryal-ravinen, kom en annan och långt ifrån den första lera flödet, varför vägen var täckt av ett multimeterskikt av smuts och stenar. Cirka tre veckor senare stängdes gränsen medan specialutrustning rensade motorvägen och faktiskt byggde om hela väginfrastrukturen förstörd av elementen. På senare tid rasade en stormström här, som förstör kraftledningar, byggnader, broar på väg. Och till och med sex månader senare ser vägen från Georgien till Ryssland ut som om den var täckt med en atombombe.

Intressant nog är denna grävmaskin upptagen med att skaka blockeringen, eller är han offret?

Man trodde att varje gång denna unika väg är blockerad (och detta händer nästan varje år och ofta mer än en gång) är Armenien den första som lider. I själva verket är Ryssland den viktigaste handelspartnern och det finns helt enkelt inget annat sätt, eftersom gränserna till Azerbajdzjan och Turkiet har stängts sedan 1993. Tusentals tunga lastbilar fastnar vid gränsen under långa veckor, matskall, leveranser försenas. Finns det verkligen inget sätt att bygga en väg som inte kommer att tvättas bort av nästa bäck? Det är ju i alla tre stater: Ryssland, Georgien och Armenien. Men nej, istället för att lära sig av tidigare misstag och på allvar investera i väginfrastruktur, till exempel genom att bygga en tunnel eller åtminstone höja en motorväg över Terekflodbotten, reparerar de igen den gamla vägen. Och det kommer att rivas igen om sex månader.

Fem hundra meter före gränsövergången har asfalten redan lagts igen. Bilden visar den georgiska tullterminalen, och den ryska ligger ungefär två kilometer norr, i djupet av ravinen.

Terekbädden och den mäktiga floden själv. Låter som ett skämt, ja, om den "mäktiga" floden? Lokalbefolkningen säger att när snön som smälter i bergen börjar, fyller floden hela flodbotten med en turbulent smutsig ström.