Början på en ny istid skjuts upp

Klimatet på vår planet genomgår ständiga förändringar. Studier visar att dessa förändringar är cykliska. Uppvärmningsperioder ersätts av istid, följt av kortvariga temperaturökningar med geologiska standarder. Istiden, tillsammans med den interglaciala eran, utgör istiden. Under istiden är det en minskning av lufttemperaturen, en förskjutning av naturliga zoner till söder, isansamling i de nordliga breddgraderna samt en minskning av havsnivån till 100 meter och mer. Istidens varaktighet är från 70 till 90 tusen år, medan den varma interglacialperioden endast varar 10-30 tusen år. Jordens moderna klimat tillhör den interglaciala eran av Holocene.

Undersökande av isproven i Antarktis som erhållits i djupa brunnar har forskare funnit att under de senaste 800 tusen åren har vår planet överlevt åtta istiden. Det sista glaciala maximumet på jorden observerades för 19-26 tusen år sedan. Havsnivån under dessa dagar skulle vara 120-130 meter lägre än den moderna, och landområdet skulle vara mycket större. Det var under denna period som det fanns ett land isthmus mellan Eurasien och Nordamerika i Bering havet, längs vilka forntida människor penetrerade kontinenten. Slutet på denna istid kom för cirka 12-17 tusen år sedan, då klimatet började förändras i riktning mot uppvärmningen och havsnivån började stiga. Men nyligen har människan ingripit i denna process som har upprättats under årtusenden. Den industriella utvecklingen av vår civilisation har genererat en kraftig ökning av utsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Tyska forskare från Potsdam-institutet för klimatforskning simulerade jordens klimat baserat på atmosfäriska och oceaniska faktorer, samt med hänsyn till planetens iskappar. Särskild uppmärksamhet ägnades åt den globala koldioxidcykeln och effekten av koldioxidutsläpp på smältande is på norra halvklotet. Till och med små mängder utsläpp kommer enligt forskare att påverka hastigheten för ismassorna försvinner över tiotusentals år. Enligt den erhållna modellen är förhållandet mellan solstrålning och koldioxidinnehållet i atmosfären den viktigaste faktorn som påverkar förändringen i iscykler.

Enligt klimatologer skulle den nya istiden börja om 50 000 år och under de kommande årtusendena borde vi börja känna dess inställning. Men ett stort antal växthusgaser som kommer in i atmosfären under de senaste 100 åren kan enligt forskare försena detta ögonblick med ytterligare 50 000 år. Enligt arkeologiska data minskades storleken på den mänskliga befolkningen vid toppen av den senaste istiden till en rekord liten storlek. Och idag kan mänskligheten möta globala planetariska processer och tåla början av en hel geologisk era.